En solig söndag med trist slut 

I söndags var vi uppe hos Maria och Nikolaj på frukost. Det var oväntat stilla eftersom de äldsta tjejerna var hos sin mormor. 

Inga vill gärna bjuda Kai på sitt byxsnöre

Kai fick namngivningspresenter, flera böcker som handlade om en pojke som heter Kai och en illgrön extremt friluftsvänlig minirygga från Haglöfs. Hans pappas ögon strålade då han redan kunde se sig själv och sin son på klättertur (varför jag inte var medbjuden i detta imaginära scenario vet jag inte, kanske var det fantasi-far-och-son-bonding, sånt ska man ju inte störa i).

Det var Ellas dagis som hade förespråkat en ryggsäcksmodell med knäppning över bröstet. Tydligen hade alla ungar på avdelningen Kånken och de gled bara av de femåriga axlarna när de var på utflykt. 

Vi tog en promenad efteråt. Vi språkade lite med HV och en av hundarna som stod på balkongen när vi gick förbi. 

Ser du hunden?


På eftermiddagen började jag må illa. Om det är nåt som är värre än att må illa när man är borta så är det att må illa när man är borta hos någon som har gäster, vilket Gitte och HV hade den kvällen. Jag blev dock tvungen att gå och lägga mig typ vid sju för jag var helt ur slag. 

Hade nån konstig värk i vänstra sidan lyckades jag lista ut till slut. Ibland när jag får ont fattar jag inte att det gör ont för jag uppfattar det som illamående istället (vilket gör att jag kan hamna på akuten med antibiotikadropp över natten för jag fått njurbäckeninfektion eller inte vilja åka till förlossningen för “så ont gör det ju inte, men jag vill helst inte prata för då kommer jag kräkas”).

Så inte fullt lika bra avslut på dagen som inledning. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Mat, mat, mat, mat och mat

Vi gör det vi alltid gör när vi är i Danmark: träffar folk och äter mat. 

I går var vi först ner en tur i stan där jag gick bananas inne på Søstrene Grene medan Kasper, hans pappa och Kai handlade pålägg till lunchen. Efter maten gick vi över till Kaspers farbror och faster Finn och Marianne (alla bor ju supernära varandra här).

Där tjuvstartade vi julestämningen med att äta brunekager (tunna pepparkakor med mandlar i) och öppna den danska julkalendern. Jag gick som synes händelserna i förväg och öppnade lucka 14.

I dag fick vi skjuts ner till Karrebæksminde för lunch hos Kaspers andra faster och farbror, Karin och Erik. Kaspers kusin Peter var där också. Det bjöds på champagne och pizza lagad på grillen. Mycket trevlig dag. Kai fick sitt första Lego i present, supersöta Duploklossar med massa djur. 


Lillfisen skrek hela vägen ner, men somnade efter en kort tur i vagnen. Vi tog bara resevagnen ned hit eftersom Kasper åkte ett par dagar före och jag orkade inte mecka med vanliga vagnen på flyget. Den har redan betalat sig. :)


Vid fem blev vi upplockade av Hans Verner som skjutsade hem oss till Kaspers mamma där dansk julemiddag väntade. And, brunkartofflar (potatis som karamelliserad), brunsås och rödkål. Så gott! 

Nu hämtar vi andan innan det blir risalamande (ris á la Malta, fast fräsch för man får körsbärssås till) till efterrätt. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

En tur till Danmark och tips om att flyga ensam med litet barn

Jag och Kai har varit ute och flugit igen. Vi tog oss ner till Köpenhamn för att möta upp med Kasper för vidare färd ner till Næstved. 

Lillfisen somnade under säkerhetsgenomgången och vaknade först efter att vi stod vid gaten igen. Och då var det ändå en rejält dunsig landning han sov sig igenom. 

Här kommer amningstips på Kastrup om ni är i ankomsthallen och ni t.ex. som jag hunnit hela vägen ut dit innan ni inser att en amning före vidare färd vore på sin plats eller ni ska flyga därifrån och kön till säkerhetskontrollen är så lång att ni fattar att bebisen ej kommer gå med på detta utan mer krubb. Då finns det en bänk nedanför rulltrapporna mot metron. Den är bakom hissen, så det är inte så stimmigt, plus att den är lite gömd och off så den är förmodligen inte upptagen. (Har du kommit igenom säkerhetskontrollen rekommenderar jag transfercentret som var väldigt lugnt och skönt.)
Jag såg bänken först när jag åkte upp för rulltrappan på väg mot Hilton där vi skulle bli upplockade av Kasper. Så jag passade på att amma i en lyxig snurrfåtölj i läder i deras foajé istället. 

Vi är ju jäkligt ruttade flygaress nu, Kai och jag. Så nu när jag ändå är i tipsartagen, här vad jag lärt mig om att flyga själv med bebis:

  • Se till att få gångplats! Lite mer luft och lite mindre meck. Kan du välja plats själv, kolla långt bak i flyget om det inte finns helt tomma rader. Välj en sån rad då, risken är minimal att någon väljer platserna innanför om inte flyget är fullbokat.
  • Printa biljetterna på flygplatsen även om du har dem på sms/mail. Både din och bebisens biljett måste scannas och det är mycket skönare att lämna över pappersbiljetter istället för att mecka med mobilen för att hitta rätt. Du kommer förmodligen ha fullt upp ändå. 
  • Packa en tygkasse med det absolut viktigaste som du har under stolen framför. Du vill inte ha hela handbagaget där, det är ont om plats som det är, men du vill heller inte behöva resa dig upp efter lilla filten, bästa leksaken, din nässpray osv. (Plus lätt att raka ner allt i sen när ni ska av.)
  • Om bebisen tar flaska, ta med en omgång färdigblandad ersättning. Vissa gånger funkar det utmärkt med amning, andra gånger har Kai behövt flaska för att dricka mer koncentrat för att slippa ont i öronen. Häll upp på flaskan INNAN ni går på planet, på bästa better-safe-than-sorry-manér. Du vill inte sitta med vrålande och ilsket sparkande bebis, försöka fälla ner bordet (det kommer med största sannolikhet inte gå pga trång), försöka öppna den där lilla tetran som alltid får för litet hål och blir omöjligt att hälla ur, försöka träffa prick i flaskan osv. Skönare att ha en färdig flaska i stolsfickan redo för action utifallatt 
  • Be om hjälp! De flesta är benägna att hjälpa en person med gölli bebis. Plinga på kabinpersonalen så hjälper de inte bara till att lirka fram skötväskan ur ryggan (du vet den du lämnade i facket ovanför för att den inte var livsnödvändig, förrän nu när stora bajsfesten började), de fäller ner skötbordet på toaletten till dig också. 

Det var nog alles. 

Hade en jäkla flax med Kais sovande i dag, men kommer inte rekommendera nåt om att skjuta på sovstunder och sånt. Möjlighet för trilskande övertrött baby tas på egen risk. :)


Kai and I flew to Copenhagen today. He slept the whole way. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Det hemskaste 

Jag hade tänkt att detta skulle vara ett fluffigt inlägg om att jag klippte mig medan mamma tog hand om Kai och sen åt vi mysig lunch på Bistroteket. 

Istället kommer det handla om det läskigaste som hänt mig någonsin. Jag och Kai blev nästan påkörda av en blådåre i dag. Så där på-håret-alldeles-för-nära-och-overkligt-jag-vågar-knappt-tänka-på-det-nästan. Det var fruktansvärt. 

Det var en jävla dåre som kör i världens jävla fart och gör en vänstersväng på fel sida om om refugen på övergångsstället (alltså in i filen för mötande trafik), precis där jag har klivit ut på övergångsstället med barnvagnen.

Detta efter att jag hade kollat höger och sett en bil som väntar på att svänga vänster men väntar på den mötande bilen som kommer rakt framifrån och således trott det var säkert. Bildåren har alltså kört om den väntande bilen (förmodligen på fel sida om den övergångsställerefugen också) och högaktningsfullt totalt skitit i mötande trafik för att bränna rakt över korsningen på fel sida. Och den kör snabbt att den alltså inte var så nära att jag kunde se den när jag kollade höger, såg andra bilen och konstaterade att jag kunde gå. 

 Jag hade ingen chans att se den. Och allra minst ens tänka att det skulle komma en bil där. Det ska inte komma bilar från höger där. 

Hade jag hunnit några decimeter länge ut hade bilen kört på barnvagnen. Och i den hastigheten… Fy fan. Jag blir alldeles skakig när jag tänker på det. 

Först blev jag arg på ett “Va fan?!”-sätt och utbytte en sån där förvånad fattar-du-vad-som-hände-axelryckning med den svängande bilisten. Men när jag kom lite längre släppte chocken och jag insåg hur fruktansvärt illa det kunde ha gått. Då började jag gråta hejdlöst och kunde inte sluta. Jag storbölade i säkert en halvtimme. 

Jag vet att vi mår bra. Jag vet att allt gick bra. Kai, som sov i vagnen, märkte ingenting. Allt är fint. Men den där fruktansvärda tänk-om-ångesten satt i länge. Hulkade till och från hela eftermiddagen (och gissa om jag grinade när Kai äntligen vaknade så jag fick plocka upp honom och krama honom det längsta jag någonsin gjort). Det onda i magen är fortfarande kvar.

Fy fan alltså. Fy fan! 

Här är en gullig bild på ett pusskalas tidigare på dagen så att det blir lite fluff i inlägget. Börjar gråta igen nu. Fy fan…


Kai and I were almost run over by a crazy driver today and it was the most terrifying thing that ever happened to me. We’re fine, but the horrible “what if” thoughts kept me crying all afternoon. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Middagsbesök 

Kasper åkte till Danmark i går morse. Jag och Kai följer efter på torsdag. 

Vi fick besök av Maria på kvällen som kunde hålla bebis medan jag lagade mat. Kai vägrar överlag att sitta eller ligga själv på eftermiddagar och kvällar, men han fick en Bumbo i namngivningspresent av just Maria och Daniel och den har han glatt suttit i sen dess. Den var dock nedpackad och på väg till Köpenhamn, så kompisfamn fick duga istället. 

Vi åt goda wraps med rostad aubergine med kanel som Maria föreslog och jag råkade ha alla ingredienser till. Bra kväll!

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Kort recap sen sist

Det blev visst en paus. Sedan sist har vi fixat klart barngästarbetsrummet (bilder kommer), firat Kaspers första fars dag (jag underlevererade på själva dagen, men gjorde stark upphämtning på måndagen då han fick ulltröja i present som han använt nästan varje dag sen dess  plus lyxfrukost på fredagen), haft namngivningsfest för Kai (bilder och beskrivning kommer, tills dess, tack alla!) och fått mitt Instagramkonto kapat. 

Det sista var förknippat med en hel del vånda, löjligt kan tyckas men efter fem år och över 1200 välkurerade bilder så släpper man ogärna ifrån sig kontrollen. Dessutom, namnet klaradetroit har hängt med sen 2001 och jag tror att jag är den enda som använder det. Känner således stort ägandeskap där. Dessutom känns det i ärlighetens namn väldigt olustigt att det var en väldigt explicit länk till en porrsida ovanför bilder på min bedårande son. 

Men nu är allt som det ska igen. Behövde bara ta bort drygt 300 personer som kaparen börjat följa. Ingen större skada skedd alltså. 

Kai har fyllt fyra månader och börjat med nåt som jag kallar “skriktimmen”. En inte så bra fas. Hoppas att den hör ihop med förkylningen han drabbats av så det finns ett slut inom en förhoppningsvis väldigt snar framtid. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

I går var jag ute på stan och fixade grejer med uppknäppt jacka och utan vantar. Det är som att snösmockan aldrig slagit till. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Måla möbler

Andra sovmorgonen i rad. Och sedan en lång förmiddagslur på det i dag igen. Hur gött som helst!

Dessutom kom min mamma över och fixade lunch och lekte med Kai medan jag målade möbler. 


Färgen fäste dåligt så jag måste förmodligen måla två lager till. Buu! Jag hade hoppats på bara ett. 

Dessutom behöver jag mer färg i såna fall pga snålade med en halvliter. Hoppas kunna måla andra lagret i kväll för att se om det verkligen inte räcker med blott två lager (det är bara en naiv och fåfäng önskan, det kommer inte att räcka). Vi ska ändå till mammagruppen i morgon, man kanske kan sticka ut näsan lite tidigare och köpa en burk till om lokaltrafiken lyckats vänja sig vid snöchocken. 

My mom came over and entertained Kai while I painted furnitures for his room. A couple of more layers are definitely needed. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

En lång tupplur och en god middag

I tisdags skulle vi möta upp med mammagruppen på Teatern för lunch. Men eftersom Kai valde att somna kvart i elva och sen sova i två och en halv timme fick de planerna ställas in. 

Det gick dock ingen större nöd på mig. Istället städade jag. Lägenheten var total kaos efter förra veckans misär och att vi ramlat in trötta och dana efter den inte så smidiga turen hem (förseningen gjorde att vi hamnade i värsta rusningstrafiken så det var en utmaning att ta sig ombord tunnelbanan vid Centralen med vagn och stora väskor, vi fick ta olika tåg till slut) och bara dumpade allt. Dessutom hade ju vintern kommit till stan medan vu var borta, så Kasper var uppe på vinden och hämtade de sista vinterkläderna och all färg vi inte ville skulle frysa. 

Kunde plocka ur både diskmaskin och min resväska, plocka undan post och kläder som blivit för små för Kai och inte nog med det, jag hann baka en omgång småkakor också! Sweet baby Jesus! Det är typ dubbelt så mycket som jag hann med under hela förra veckan. 


Dessutom vaknade Kai på strålande humör och låg glad i hågen i babygymmet ytterligare tjugo minuter. Så glad var han att han rullade från rygg till mage för första gången när han ville ha tag i Andrea-handdockan. Duktig kille!


Sen packade vi ihop oss och åkte över till Söder. Postade inbjudningarna till Kais namngivningsfest. De går ut pinsamt sent, men korten kom inte innan Kasper åkte till Wien som vi trott, utan kom först veckan efter. Paketet var för stort för att delas ut och vi hade så klart inte haft en tanke på det, så hans körkort och pass befann sig givetvis i Österrike med honom. Nåväl. Nu är de på väg i alla fall. 

Dessutom köpte jag färg till möbler i barnarbetsgästrummet. 


Efter mycket velande blev det Solros. Hoppas på långa tupplurar från Kais sida flera gånger i veckan så jag hinner måla också. 

Vi mötte upp David och Esther för att hämta Thorsten på föris. Sen gick vi hem till dem och käkade kardemummabulle jag hade fått med från K-märkt i Ringen. Det är utan tvekan stans bästa bulle. 

Thorsten var bullpåseansvarig. “Jag ställer den här så Esther inte når!”


Jag och Esther hade råkat klädkoordinera vår klädsel igen som vi gör alltsom oftast. 

Elsa hade gjort en svingod currykycklinggryta till middag och slängde dessutom ihop en kladdkaka till efterrätt eftersom vi alla missat att fira Kladdkakans dag i måndags. Tur att vi kunde ta igen det!

Jag tror inte att vi åkt hem från Elsa och David en enda gång utan minst en påse grejer sen Kai föddes.  Dessutom är det också perfekt tajmat med exakt vad vi strax innan pratat om att han behöver. 

Typ “Vi behöver verkligen fixa en overall till Kai” och vid nästa besök frågar Elsa om vi vill ärva världens finaste kaninoverall. Eller som nu, “Vi behöver VERKLIGEN fixa en massa dregglisar till Kai” och då frågar David om vi vill ha ett gäng för han håller på och rensar ut en låda. Så femton dregglisar fick följa med hem. Två av dem sattes i omlopp redan under kvällen. 

Got so much done yesterday when Kai graced me with a looong nap. Dinner at Elsa and David’s. My outfit coordinated with Esther’s as usual. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Tur att vi fick en stadig frukost i alla fall…

I måndags packade vi ihop oss och åt en rejäl avslutade frukost på Cafe Jelinek som låg runt hörnet på hotellet innan vi drog till flygplatsen. 


Vi kan väl säga att Austrian Airlines inte var de mest sammarbetsvilliga. Eftersom Kasper var på jobbresa i Wien så hade vi bokat olika biljetter. Men inte helt otippat ville vi sitta bredvid varandra pga barnet (tror de andra passagerarna skulle uppskatta det också). När jag på söndagen gick in för att boka säte under webincheckningen stod det bara “Standby”, medan Kasper kunde välja sitt säte som vanligt. Vi ringde supporten som inte kunde hjälpa till. 

Väl på flygplatsen kunde de upplysa oss om att flyget var överbokat så jag och Kai helt enkelt inte hade någon plats. Kul! Men vi var “prioriterade” eftesom ev av oss var blotta barnet. Sicken tur! Men också märkligt för min biljett hade blivit uppgraderad till en business class någonstans på vägen. 

Vi fick rådet av dem i check-in-disken att prata med personalen vid gaten eftersom det inte bara var jag som saknade plats. Där var de lååååååångt ifrån lika trevliga. De tyckte t.ex. att Kasper kunde ge sin plats till mig och själv ta nästa flyg sju timmar senare. Eller att vi alla tre skulle flyga hem via Tallinn. Inget av alternativen som kändes speciellt lockande. 

Först en kvart innan avgång fick jag min biljett. Och då satt jag på plats 2F, i business class (som var på de två första raderna i planet).

Jag var ensam på min tvåsitsiga rad, på A-platsen satt en ensam kvinna och på den främre raden satt en Austrian Airlines-pilot på vardera sida om gången. Fyra extra säten fanns alltså till godo på ett plan där två personer kastats av pga platsbrist. 

Förstår att de inte ville klämma ihop den riktigt fullprisbetalande passageraren, men Kasper kunde ju suttit vid mig och det egna bolagets piloter som bara skulle fraktas till annan flygplats kanske denna gång snällt kunde suttit bredvid varandra på denna tvåtimmarsflight så hade ju hela överbokningsproblemet varit ur värden med en gång. 

Först kom en flygvärdinna och sa att Kasper kunde flytta fram till mig, för att strax efter berätta att jag istället vsr tvungen att flytta bak pga en eller annan orsak. Så där blev jag nedgraderad och fick släpa prylar och jävligt arg bebis eftersom han precis börjat amma genom hela planet. 

Hur som helst är vi nu över en halvtimme försenade. Inte på grund av överbokningen utan för att cockpitpersonalen inte var på plats. Under den väntetiden kan man ju tycka att personalen vid gaten kunde ha fixat det här med sittplatserna. De visste ju att vi ville sitta ihop och ville de inte ha bebis i business borde de inte satt mig där från första början (vilket ju bara varit ett problem). Nu blev det bara jävligt irri.

Dessutom, precis när det försenade planet börjar taxa ut så tvärnitar det plötsligt. För nu när vi är så försenade behövs de två piloterna på annat ställe än Arlanda och ska därför av planet, “Det tar inte mer än fem, tio minuter”. När de var av planet, så vi flyger till slut 45 minuter försenade med  nu en helt tom första rad äntligen hem till Stockholm igen. Så effektivt, Austrian! 

Men Kai fick förstås en prasselpekbok med glada flygplan och katter i pilotklädsel så allt är förlåtet. [tänk dig emojin som himlar med ögonen här]

Förutom krångel och otrevlig personal kan man ju undra om de satt detta med överbokning i system eftersom flighten på andra sidan hade exakt samma problem innan avgång…

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Lördag och söndag i Wien

På lördagen gjorde vi ungefär samma saker som på fredagen, förutom att vi inte tog några risker med en sen middag denna gång. 

Istället blev det tidig middag på Glacis Beisel där vi åt gås. Det kompletterades med mängder av ost och salami framför den danska versionen av Hela Sverige bakar (Den store bagedyst). Jag gillar verkligen den svenska versionen, men den danska alltså, sköna karaktärer alltså. 

I söndags morse vaknade vi till regntunga skyar och hastade oss i väg till ett ställe som hette Ulrich som hade fått idel lovord för sin frukost. Recensionerna var inte fel alltså.  Vi delade på en shashukaversion med ägg och bacon, avokadomackor och en tallrik som dignade med croissant, marmelader och fruktsallad med nötchokladkräm. Hela alltid gjorde en varm i själ och hjärta. Det enda jag kan anmärka på var att jag nog hade velat ha hasselnötterna i krämen rostade. 


Vi hade tänkt ta oss ut til Schönberg som söndagsutflykt, men det pissiga vädret lockade inte direkt till promenad i slottsträdgård. Så istället kryssade vi mellan olika caféer i regnet. Tror jag hann få i mig tre koppar varm choklad under dagen. 

Vi var på museum också. Vi såg två utställningar på Kunsthalle Wien. Jag var måttligt imponerad. Som jag blir av modern konst.

Men kom igen nu, detta? Jag och pappa bygger bättre plank än så här på en kvart. 

Visserligen har vi inte högt konstnärligt kapital, så det skulle bara bli ett praktiskt plank. 

Samma sak med sammetssoffan i den andra utställningen. Skulle det bli ett Duchampmoment om jag satte mig och ammade där?

Modern konst alltså. Så jävla dumt. 


Kasper gillade det dock medan Kai verkar ärvt mitt bristande intresse. Tror i och för sig att han kommer gilla tavlor med piprökande sjömän och gråtande barn lika mycket som jag.


På Café Sperl där Kasper drack sin sämsta glühwein någonsin var det varmt som satan. Tyvärr fick bara Kai ta av sig brallorna. Vi andra fick trösta oss med apfelstrudel (gott) och sachertårta (gott i teorin, men lite för torrt i verkligheten).

Lagom till att det började ösregna ute blev Kai så skrikig att vi lämnade stället. Dock öste regnet ner nåt helt överjävligt så vi kom bara till Phils som låg på andra sidan gatan. Men denna gång blev det vin istället för frukostmat. 


Som om denna upprepning inte var nog hade Kasper inte kunnat släppa tanken på den rådjursfilé han inte beställde på Glacis Beisel på lördagen så vi hamnade där på middag igen. 

Vi tog in världens största och ljuvligaste hög med rökt bacon till förrätt. Jag åt perfekta kalvkinder till varmrätt som påminde lite om blodpudding. Vilket i min värld är  en mycket bra sak pga älskar det. Vi enades om att det förmodligen berodde på att den kolsvarta såsen var kryddad med kryddpeppar och lingon. Hur som helst, gott som satan!

We have spent the weekend eating a lot. Yeah… mostly that…

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Vår fredag i Wien

Vi har haft det jäkligt fint i Wien. Inte gjort något speciellt, bara strosat runt och ätit gott. Tagit tidiga kvällar och bara myst. 

Kasper har förmodligen sett mer av stan eftersom han tagit med Kai på morgonpromenader nästan varje dag för att ge mig lite extra sömn. Kai sover fortfarande rätt kasst men har inte varit på långa vägar lika jobbig som tidigare i veckan. Förmodligen för att vi varit två som kunnat underhålla honom. Man orkar liksom mer då, när man vet att det finns en avbytare. Plus att vi ägnat stor del av dagarna åt hans favoritsysselsättning: “inte sitta stilla”.

I fredags åt vi frukost på Phil, ett café med bok- och skivhandel i ett. Hipstervänligt så det förslår och gott så klart. Kai somnade på vägen dit och sov sig igenom hela frukosten. 

Därefter promenerade vi ner mot stadskärnan. Stan har rätt maffig arkitektur alltså. Wien känns som Rom på det viset, att det finns så mycket sevärdheter överallt att de till slut blir “Äh, tryck in ett dagis i det här palatset, vad ska vi annars använda det till?”.

Till vår stora sorg håller Kai på att växa ur den bedårande kanindräkten, så när vi hittade en likvärdig björndräkt var det bara att slå till. Resans absolut bästa köp!


På väg hemåt igen genade vi genom museumkvarteret. Där snubblade vi över en nyöppnad popupmatmarknad som hade öppet från nu till jul. Sex, sju restauranger hade varsitt ställe (tänk växthus modell större) samlade runt ett torg. Det såg väldigt muntert ut i mörkret så vi stannade på en kopp glühwein. 


I övrigt känns det som vi var någon vecka för tidigt här. Överallt (verkligen  ÖVER ALLT) höll dr på att smälla upp små bodar för julmarknader en masse. Lite synd att missa det tycker ett julfreak som jag. 

Stärkta av hur bra det gått under dagen var vi övermodiga och bestämde oss för att käka middag på restaurang i närheten av hotellet, Gasthaus Steman. 

Wienerschnitzlarna hann knappt landa på bordet förrän Kai protesterade högljutt. Kasper var uppe och gick med honom ett antal gånger tills jag hade hunnit slänga i mig min, kunde ta barnet och kuta hem till hotellet. Knappt hade han börjat amma förrän han somnade. Nåja. Man kan inte vinna alla gånger. 

Our Friday in Vienna was very nice. Spent the day walking, eating and shopping. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Resan till Wien 

Efter riktig katastrofnatt och förmiddag i samma anda som kulminerade i tappad handske, tappad resväska, missad buss och sedan full buss så jag kom försent till mammagruppen i torsdags så skingrade sig orosmolnen på väg mot Arlanda. 

Vet inte om Kai bara bytte humör, om han älskar att vara på resande fot eller om han bara fick skön semesterfeeling för han var hur go som helst i princip hela vägen från Gullmarsplan till Wien. Speciellt Arlanda express var en höjdare. 

Hade fasat lite över resan och föreställt mig en eländig tur med trött mamma, skrikig bebis och tungt bagage. Istället fick jag förnyad energi, Kai var på topp och charmade medpassagerare och efter första fallet så stannade faktiskt resväskan kvar i nya resevagnen. 

På planet var han sur medan vi lyfte, men var sedan på finfint humör ända tills han somnade strax innan landning. Detta inkluderar ett blöjbyte på golvet längst bak i kabinen eftersom det var absolut nödvöndigt, det fanns inga toaletter där och snacksserveringen hade just börjat så det gick inte att komma fram. 

Som ren bonus landade vi innan utsatt tid och vi hann med snabbtåget som gick innan det jag hade räknat med att vi skulle hinna med. Det är en stor bedrift när tågen bara kör med halvtimmestrafik och du som ensam förälder på en ny flygplats ser din inplastade vagn komma på bagagebandet åtta minuter innan avgång. Men en snabb rusch och vänlig konduktör senare satt vi på tåget med någon minut till godo. Sjutton minuter senare var vi inne i Wien och blev mötta på stationen av Kasper. Fan vad gött det var att se honom. 

Vi åkte till hotellet, köpte med indiskt och mös i sängen hela familjen resten av kvällen. 


The trip to Vienna went so much better than anticipated!

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Lunchbesök

Tack och lov var Kai inte lika täppt när han återigen vaknade vid tre i morse och började bråka. Kunde liggamma (halleluja!) för första gången på evigheter och fick således sovmorgon till klockan halv sex. Vilken lyx!

Det var världens eländigaste väder ute. Jag, som är en stor vinterälskare,  borde kanske glatt mig åt årets första snö, men denna blåsigt blöta snösörja hade inget festligt över sig. 

Tack och lov undrade Elsa om hon och Esther kunde komma över. Alla anledningar att slippa lämna lägenheten var utmärkta anledningar. Speciellt när det handlar om finbesök. Elsa har dessutom den goda vanan att gå igenom vår spartanskt fyllda kyl (vi har liksom inte kommit igång med mathandlandet på riktigt sen flytten i somras) och laga god lunch till mig. 

I går blev det lyxig kålpudding med lite spetskål och mycket kalvfärs från morbrors bondgård. 

Jag drabbades av högmod när Kai faktiskt satt stillsamt och glatt i barnstol en längre tid för första gången på över en vecka och beslöt mig för att slänga ihop en chokladbanankaka. Givetvis tröttnade den lille tyrannnen lagom till att jag precis börjat mixa ihop saker och det liksom inte fanns någon återvändo. 

Den här nys fasen att konstant vilja bli buren (dock ej i Babybjörn så klart så att det blir så jobbigt som möjligt), gallskrika alltid annars och inte sova alls är jag inte speciellt förtjust i. Alls. 

Mamma dök upp också med en påse från Bonne Femme så vi kunde riktigt fira sista lunchen med Elsa, som fått ett lärarvick året ut. Hurra för henne!

Buren och lekt med, således glad liten tyrann


Jag är innerligt tacksam för besöket och lite avlastningshjälp med babybärande. Första gången Kai sov på riktigt och inte bara en kort slummer på mig var vid tretiden då jag för första gången kunde lägga ner honom i hängvaggan. 

Jag passade på att hetspacka inför Wienresan eftersom jag inte alls visste hur han skulle sova på torsdagsförmiddagen, så jag var någorlunda redo. Borde övat på att fälla ihop och ut nya vagnen ett par gånger till också, men jag räknar kallt med att om det inte funkar som det ska på flygplatsen kommer min desperation lysa så starkt igenom att någon kommer förbarma sig över mig. 

Elsa, Esther and mom came over for lunch yesterday. We celebrated Elsa got a job as a substitute teacher and I got some help vid Kai as he’s been pretty demanding lately. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Vi är numera en tvåvagnsfamilj

Gårdagen var så där lagom katastrofjobbig. Lillkillen vaknade i arla timme och somnade inte om. Och när jag säger arla menar jag vid trerycket. Och han spenderade mestadelen av sin vakna tid med att vara sur. Så… Ja… Lite åt det slitna hållet var man allt. 

Sen har vi upptäckt att Kais barnvagn inte  ingår i flygbiljetten ner till Wien. Sån där perfekt information angående bonuskrångel man gärna får när man ska flyga själv med för tillfället extra ilsken baby. 

Efter två samtal till Austrian Aurlines information lyckades vi lista ut att vagnen inte kunde läggas till som extra bagage, men den gick att checka in väl på flygplatsen. För ytterligare €90. Lite väl saftigt kan man tycka. 

Så Kasper föreslog att vi skulle köpa ny vagn. En sån lätt, hopfällbar sak (som ingick i Kais biljett). Han hade hittat ett par på Blocket. Och när jag ögnade igenom listan hittade jag en till facilt pris i Sköndal, vilket var maxgränsen för vad jag mäktade med. Personen hade redan några intressenter, men när jag sa att jag kunde komma omedelbart fick jag förtur enligt “först till kvarn”-principen. 

Så jag packade ner bebis i Babybjörnen, satte på mig gummistövlarna och begav mig ut i regnet. Det var rätt smidigt att ta sig dit, bara en buss från Gullmars, men att bege mig utmattad och snörvlig på vagnjakt i förorten var väl kanske inte helt som jag önskat spendera dagen i mitt sömndruckna tillstånd. 

Och väl framme så var ingen hemma! Då höll jag på att bryta ihop där jag stod genomblöt och jävlig med smågnällig bebis på bröstet. Och eftersom vi befann oss ute i villaförort fanns heller inget kafé eller dylikt att smita in på för en panikamning. 

Funderade på om jag skulle saxa över staketet och amma på deras altan när säljaren kom runt hörnet. Hon hade rastat hundarna. Så äntligen fick jag komma in, köpa vagnen och bege mig hemåt igen. 

Den här bilden på små regndroppar på min sons gulliga kinder är på intet sätt representativ för mitt känslomässiga tillstånd där och då


Eftersom Kai var lika trött som jag på att vänta, men han bara uttryckte det lite mer högljutt, och det var en kvart till bussen gick jag ett par hållplatser. Det var ju inte som att jag kunde bli blötare eller eländigare, så det var värt det för att få en sovande bebis. 

Gissa vem som unnade sig både sushi och bulle till lunch sen?

We’re a two buggy household from now on. The new one bought second hand during much misery. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

En tidig start och lunch med mamma

I dag började ett sånt där trivsamt eldprov igen då Kaspers klocka ringde 04.10 för att han skulle hinna med tidigt plan till Wien där han ska vara i fyra dagar utan oss. Visserligen hade jag och Kai redan varit vakna i en halvtimme då och höll oss vakna i någon halvtimme till. Sen fick jag sovmorgon till klockan sex. Det kommer bli en tuff vecka…

Lyckades med hjälp av vår oundbärliga campinglampa och en goseuggla fördröja själva uppstigningen till klockan sju. 


Sen blev vi överbjudna på lunch hos mamma. Hon och pappa kom hem från en tvåveckorstripp till USA i går så barnbarnssuget var förstås olidligt. 

Det är förvånansvärt ofta jag och Esther är färgkoordinerade. Precis som Thorsten och Kasper.



Kasper went to Vienna this morning so this week have some pretty early mornings in stove for me. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Ikea och tupplurar 

Vi inledde gårdagen med en tripp till Ikea. Både för att lämna igen grejer vi hittade under lördagens städning och köpa saker till Kais rum. 

Eftersom det inte kommer användas till endast barnrum på lång tid har jag försökt komma på hur det ska inredas så att det passar för alla ändamål. Valet föll tillslut på blått och gult som primära färger och vi behåller samtliga möbler tillsvidare. 

Pappa undrade om jag hade haft rött och vitt som alternativ på vilket jag förvånat svarade att den kombon, tillsammans med grått, faktiskt varit det andra alternativet. Tog lite för lång tid innan jag faktiskt hajade att det var Dannebrogen vs svenska flaggan han anspelade på. Ibland är man inte helt på banan alltså…

Väl hemma igen var både Kai och jag helt slut och tog två tupplurar på raken. Vi utnyttjade således inte det fina oktobervädret alls. Men jag prioriterar sömn över allt annat. Det har dock förmodligen inget med föräldraskapet att göra. Känns som att jag alltid gjort det…

Vissa började tuppluren redan på Ikea


Nåväl, ett par burkar snickerifärg också så är vi på banan. Målet är att ha allt färdigt till Kais namngivningsfest 19 november. Tydliga deadlines är vad vi behöver för att få saker gjorda just nu…

Spent the day at IKEA and napping. We’ve almost got everything we need for Kai’s room (which also will be guest room and home office for the foreseeable future).

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Korv och champagne. Inte samtidigt

I går gjorde vi ett sånt där klassiskt “ryck” hemma och röjde lägenheten. Eftersom vi planerat att göra det den här helgen hade vi låtit allt förfalla till misär. Flyttlådor som skulle till vinden, verktyg som skulle in i korrekt vertygslåda, mängder med emballage (enda nackdelen med att handla online så mycket) och en diskbänk som skulle till returstationen och massa annat småkrafs på fel ställe har fyllt vårt hem till bredden. 

Slutmålet var att få tömt barn/gäst/arbetsrummet så vi skulle kunna få ordning på det nån gång istället för att endast använda det som väldigt luxuöst skräprum. Och till vår ära lyckades vi i princip. 

Vi firade med att åka till höstmarknaden i Färgfabriken. Jag var på vårmarknaden och hittade hur mycket fina grejer som helst. Speciellt posters. Köpte inga då för Kasper var bortrest och kunde inte konsulteras och vi hade inte flyttat än så jag visste ändå inte vad vi skulle vilja/behöva ha på väggarna. 

Tyvärr hittade vi inget roligt där denna gång. Och förvånansvärt få prints. Annars brukar ju alla sorters marknader svämma över med det nuförtiden. Nåväl, det är ju snart säsong för julmarknad på stans konstskolor och där har det ju i princip bara sålts posters de senaste åren (jag tittar speciellt på dig nu, Konstfack).

Hur som helst fick vi en varsin jättekorv med massa surkål och krispig stekt lök som var helt omöjliga att äta. Mina nya jeans var helt nedsölade efteråt. Ändå värt det. Mmm… korv…


På kvällen åkte vi Elsa och David på middag. Vi bidrog med anklever och champagne till förrätt. Så där i all sin enkelhet. 


De bjöd i sin tur på perfekt tillagad rostbiff och trevligt sällskap. 

Kai unnade sig att vakna 02.20 första gången på natten. Håll tummarna för att vi är tillbaka med “god” nattsömn igen. 

A Saturday spent cleaning, poster hunting, eating huge sausages and within dinner at Elsa and David’s. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

Dalar och toppar och bullar

Det segdragna förkylningseländet fortsätter här. Eller, det blir bättre men tar sig andra former? Jag har börjat hosta som fan och lagt mig an en sån där fräsch jag-röker-tre-paket-gula-Blend-om-dagen-stämma. Kasper är mer eller mindre frisk, men har ont i ryggen. Eventuellt beror det på nya sängen. Så där bra alltså. 

Det lilla livet är fortfarande snorigt och är antingen skitjobbig på natten och gullig på dan eller tvärt om. Men vansinnesarg på kvällen verkar han bli oavsett nu. 

Bävar lite inför nästa vecka om detta håller i sig. Kasper åker till Wien på konferens på måndag och vi flyger ner och möter upp på torsdag kväll. Först fyra dagar själv och sen en flygresa under arga timmarna. Onödigt att noja redan nu, men det är oerhört svårt att låta bli. 

Bra grej är dock att Kai somnat i vagnen två dagar i rad nu. Han kan alltså somna utan att ammas till sömns. Sånt väcker en liten strimma av hopp. I vilket fall som helst har det förtjänat ett kardemummabulle som belöning. Båda dagarna. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar

En virkad uggla

Eftersom jag spenderar största delen av dygnets vakna timmar i soffan där jag ammar eller underhåller uttråkad bebis försöker jag komma på saker jag kan göra samtidigt. Så det är limiterat till stillsamma aktiviteter som helst kan göras med en hand och minimal insats från den andra. Slösurfa är det jag gjort mest. Sen var det bloggandet då. Kom häromdagen på att jag kanske skulle testa på att virka. 

I våras köpte jag massa garn när jag tänkte att det kunde vara mysigt att nesta lite inför babyns ankomst. Det var det inte. Eller, vad vet jag, det kanske är hur kul som helst, vi bara flyttade och renoverade lägenhet istället. Påsen med garn och virknål har således legat undangömd under sideboardet i sovrummet och gett mig dåligt samvete. 

Men i tisdags när Kai sov ovanligt länge passade jag på att testa att virka en uggla. Tänkte att den kunde hänga i barnvagnen, men jag missbedömde den slutliga storleken rejält eftersom jag använde alldeles för tjockt garn och grov virknål, så den blev nästan en och en halv decimeter istället. 

Men med tanke på det, att jag inte hade något bra verktyg att montera delarna med och att jag inte virkat sen syslöjden i högstadiet (och där åstadkom jag ingenting förutom en sketen liten rektangel som inte ens dög till disktrasa) så är jag oerhört nöjd med resultatet. 


Dessutom, mottagaren verkar vara väldigt nöjd med den med tanke på att han direkt tryckte in den i munnen (plastpärlan som av estetiska skäl sattes dit som näbb innan fotografering klipptes omedelbart bort).


Som extra bonus går det alldeles utmärkt att virka och amma samtidigt. Så länge det är väldigt repetitiva maskor som ska göras i alla fall. 


Mönstret heter Mr Murasaki och hittas här

I’m thinking crochet might be my new hobby since I’m stuck on the couch most of the day. 

Posted in vardag/everyday | Skriv en kommentar