Kent 16 december

Förra fredagen var det dags att lösa in min födelsedagspresent från Elsa: gå på Kents näst sista spelning. 

I gymnasiet var jag ett stort Kentfan, på ett sånt där Jocke-Berg-är-gud-sätt. Lyssnade på dem konstant. Tydligen så mycket att Elsa inte hade något val än att inte gilla dem av ren princip, och först upptäckte dem på äldre dar. Något jag fick en utskällning för för ett par år sen (“Nu har jag faktiskt missat flera år där jag kunde lyssnat på Kent men ändå inte kunde det för att du lyssnade FÖR mycket på dem. De är ju bra ju! Och det har jag missat! I flera år!”). Hehe. Det var verkligen inte min mening. Så det känns extra fint att vi kunde försonas på detta sätt. 

Som grädde på moset satt Maria, som var ett megafan tillsammans med mig och Karin på tiden det begav sig (minns med oerhörd nostalgisk förtjusning det kassettband med avspelade b-sidor jag fick kopiera av någon av hennes brorsor. Rödljus i mitt hjärta 4-ever!!), i sektionen bredvid vår. Kändes fint att ha henne nära och att vi kunde messa under konserten. 

This entry was posted in vardag/everyday. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *