Som ett brev på posten 

I måndags blev det en tur till Friskis & svettis för att köpa årskort. Jag har givetvis som vanligt ingen som helst lust eller önskan att träna. Men ett årskort täcktes av vårt gentila friskvårdsbidrag på jobbet och jag misstänker att chansen att jag nån gång tar mig i väg är marginellt större om jag faktisk har ett kort någonstans. 

Dessutom har det i Skanstull barnpassning och flera i mammagruppen kort där. Men tro mig, jag kommer säkerligen hitta massa finfina anledningar till att slippa i alla fall. Funderar lite på att anmäla mig till tunnel run i mars bara för att ha något mål. Men det verkar också skitjobbigt. 

Elsa sa att hon läst någonstans att de som börjar träna tre månader efter att bebisen är född fortsätter träna. Jag är dock väldigt intresserad av att veta om det blir två överlappande cirklar om man gör ett Venndiagram med “börjar träna inom tre månader” och en med “gillade att träna och gjorde det regelbundet innan graviditeten”. Rätt hundra på att det skulle bli det. Att det inte är när man börjar som spelar till, utan hur taggad man var innan. 

Hur som helst, efter en långpromenad runt vattnet bort till Danvikstull och Hammarby sjöstad vaknade en svinsur Kai. Trots en hetsamning på parkbänk blev han inte gladare utan skrek hejvilt på väg för att köpa blöjor som vi gått helt torr på. I allt tumult blev jag glad när jag faktiskt kom ihåg att slänga brevet med ansökan om friskvårdsersättning på lådan eftersom sista dagen var i måndags. 

Tills jag kom tre steg bort och insåg att jag inte hade satt något frimärke på kuvertet. Doh! (Det var dock kanske inte exakt det ordet som flög genom mitt huvud just då.)

Men jag hade faktisk fotat kvittot och skickat till Kasper (i en “kolla, jag gjorde det faktiskt!”-gest antar jag) så jag kompletterade den bilden med en skärmdump på kontoutdraget och dokumentet man skulle fylla i så fick han posta på vägen hem. 

Bara det att han kom så sent från jobbet att den på Gullmars redan skulle hunnit tömmas (bl.a. på ett olycksaligt frimärkslöst kuvert) och den vid jobbet redan tömts tjugo minuter tidigare. Doh! 

Så det blev till att googla tömningstider på brevlådor längs rutten hem. Men tillslut låg nya brevet, korrekt frankerat, på lådan. Nu är det bara att hålla tummarna för att lönekontoret godkänner min abrovink. Originalkvittot är ju på väg liksom, det gjorde Kasper en notering om. 

Men fan vad irriterad jag var! Hatar att vara så här förvirrad och dum i huvudet alltsom oftast. Glömmer allt! Ord, saker som ska handlas, saker som ska göras, allt. Längtar efter en tid med mer sömn och mindre knäpphet. 

This entry was posted in vardag/everyday. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *