En solig söndag med trist slut 

I söndags var vi uppe hos Maria och Nikolaj på frukost. Det var oväntat stilla eftersom de äldsta tjejerna var hos sin mormor. 

Inga vill gärna bjuda Kai på sitt byxsnöre

Kai fick namngivningspresenter, flera böcker som handlade om en pojke som heter Kai och en illgrön extremt friluftsvänlig minirygga från Haglöfs. Hans pappas ögon strålade då han redan kunde se sig själv och sin son på klättertur (varför jag inte var medbjuden i detta imaginära scenario vet jag inte, kanske var det fantasi-far-och-son-bonding, sånt ska man ju inte störa i).

Det var Ellas dagis som hade förespråkat en ryggsäcksmodell med knäppning över bröstet. Tydligen hade alla ungar på avdelningen Kånken och de gled bara av de femåriga axlarna när de var på utflykt. 

Vi tog en promenad efteråt. Vi språkade lite med HV och en av hundarna som stod på balkongen när vi gick förbi. 

Ser du hunden?


På eftermiddagen började jag må illa. Om det är nåt som är värre än att må illa när man är borta så är det att må illa när man är borta hos någon som har gäster, vilket Gitte och HV hade den kvällen. Jag blev dock tvungen att gå och lägga mig typ vid sju för jag var helt ur slag. 

Hade nån konstig värk i vänstra sidan lyckades jag lista ut till slut. Ibland när jag får ont fattar jag inte att det gör ont för jag uppfattar det som illamående istället (vilket gör att jag kan hamna på akuten med antibiotikadropp över natten för jag fått njurbäckeninfektion eller inte vilja åka till förlossningen för “så ont gör det ju inte, men jag vill helst inte prata för då kommer jag kräkas”).

Så inte fullt lika bra avslut på dagen som inledning. 

This entry was posted in vardag/everyday. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *